Kollektivtrafiken är en punkt i samhället som de flesta människor enas kring. Bara några lyckliga få kan undvika kollektivtrafiken helt och det eftersom de har ekonomiska medel att alltid förflytta sig antingen med egen bil, eller med taxi. När vi åker kollektivt blandar vi oss med alla andra människor ute i samhället och det finns väldigt många reflektioner att göra medan man sitter på ett tåg, en buss eller i en tunnelbanevagn. Man tvingas ta del av andra människors uppenbarelser, dofter och ibland till och med kroppsvätskor. Oftast går det bra och när man är van kollektivresenär hittar man sätt att njuta av de små resorna tillsammans med sina bröder och systrar ute i samhället. Bob Dylan, som nyligen vann Nobelpriset i litteratur, skrev en gång såhär:
In the dime stores and bus stations, people talk of situations, read books, repeat quotations, draw conclusions on the wall.
Diskussionen huruvida Dylan förtjänar sitt pris äger rum på många andra forum och många är upprörda. Det finns dock något i det där, något väldigt viktigt. Kanske är det just i kollektivtrafiken som förändringarna sker..?